Kallt ute o kallt inne...

Kolla min dammiga termometer: -12,3 grader ute o 15,9 grader inne i sovrummet. INTE mysigt:(....

Super till lax!

Se upp i backen...

Jag kan inte skratta...

Alize får spel i pulkabacken på pulkorna o attackerar dom... (knäpp jag vet...)

Ingenting kan heller stoppa henne, hon blir helt okontaktbar. Det spelar ingen roll hur mycket man skäller på henne, hon ska definitivt ta död på pulkan. Hon springer brevid hela backen o hugger (på riktigt) i pulkan.

Igår var jag en snabbis till pulkabacken med barnen. (man kan ta bilen hela vägen fram, så satt jag på en filt högst upp o tittade på när barnen åkte)
Jag tog med Alize, även om jag vet att hon blir helknäpp. Jag tänkte att om vi totalt ignorerar henne så kanske hon ger sig. Men det gjorde hon såklart inte.
Jag kan fortfarande inte skratta efter operationen, det gör jätteont om jag ens tänker på att skratta.
Så ska Amina åka ner på sin åkmatta o Alize laddar redan när hon ser att Amina sätter sig på mattan och springer fram till mattan o tar tag i kanten på den o drar henne ner för backen, samtidigt som hon försöker döda mattan... Amina skrattar så hon kiknar o Alize springer fortare än vad hon egentligen klarar av med sina korta ben nerför backen. Det ser så himla roligt ut så jag höll på att dö... Magen bara knöt ihop sig som kramp o jag försökte verkligen att slappna av i magen, men det var helt omöjligt, samtidigt tittar Melvin på mig o försöker få svar på nåt han frågade... Shit vad ont det gjorde, jag blundade o försökte andas o slappna av men hela magen var i kramp o jag kunde inte titta på eländet för det såg så komiskt ut... Ha ha :)...
Finns säkert nån bra förklaring nån hundexpert kan ge varför hon beter sig som hon gör. Men inget vi riktigt orkar ta itu med...

Lussebak

Lussebullar...

O julpyssel har vi hunnit med under helgen!:)
Nu har vi tyvärr två söner med feber o förkylning. Melker har dessutom fått förkylningsastma som Melvin tampades med i några år. :(
Trevlig första advent!

Adventspyssel

Idag har vi fått upp lite stjärnor o adventsljusstakar. Konstigt det där att det varje år alltid är trasiga ljusstakar! Fattar inte, två stakar o två stjärnor funkar inte som jag vet funkade förra året???... Tror det går spöken på vår vind :0)

Tänk att det snart är jul, vet inte vart hösten tog vägen - helt plötsligt var det vinter, bara över en dag liksom??...

Här hade vi bara två busungar...

Amina är 3 år o Melvin 4 månader. Tycker jag ser mycket yngre ut än idag :0(...

Nu har jag sett hur det ser ut...

...för första gången.
Vi har tagit stygnen kring naveln idag och nu har jag inga förband på längre.
Jag stör mig lite på skrynklorna nedanför naveln. Men det kanske man kan fixa till i efterhand.

Vår lille Albin; EDIT: nu funkar länken.

Jag har inte berättat om vårt barn Albin på min nya blogg. Jag går igenom gamla bilder o stötte på bilderna på Albin från 2004. Vårt andra barn som bara blev 3 veckor gammal o dog i en kromosomrubbning som heter Marden Walker syndrom.

Jag kopierar min text rakt av från min gamla profil på Coach Online där kan ni läsa mer.

"Hösten 2003 blev jag gravid igen, men den här gången gick det inte bra. Januari 2004, strax efter det att det var för sent att göra abort, fick vi besked av läkarna att barnet kunde vara sjukt eftersom det inte växte. Fostervattensprov togs, men där fanns alla kromosomer på plats. Läkarna stod helt frågande. Och barnet växte fortfarande inte som det skulle. Ultraljud gjordes ungefär 1g/v och man kunde se att han (nu visste vi efter fostervattensprovet att det var en kille) hade ekotäta njurar, klumpfötter och två kärl i navelsträngen. Vad innebar då detta? Ingen visste, njurarna behövde inte tyda på någonting och fötterna var man inte säker på om det överhuvudtaget var klumpfötter. Navelsträngen då? Ingen visste. Det kunde vara ett allvarligt fel, han kanske inte överlever fram tills förlossningen, eller han kanske är helt frisk.

Tuff tid
Detta var en fruktansvärt mörk tid i våra liv. Jag blev sjukskriven och vi stöttade varandra så gott vi kunde. Hade jag ett monster i magen? Fanns det något jag kunde äta som jag kunde döda barnet så jag slapp allt det här? Var allt det här mitt fel? Hade jag inte stressat på tok för mycket?... massor av frågor snurrade i min hjärna. Träningen fungerade mycket som terapi för mig under denna tid, även om det inte blev lika ofta och på samma nivå som under min tävlingstid. Och ju längre tiden gick, ju mer hoppades och inbillade man sig att allt är nog ändå bra. Magen växte ju, han sparkade där inne. Hårt. Nej, inget är nog fel…

Förlossningen
12 april efter att jag städat hemma, fick jag värkar, 3 veckor för tidigt. Och fort gick det, krystvärkarna kom på en gång och Stefan körde i 120 genom stan mot rött ljus och jag födde honom nästan på parkeringen. Jag kom nätt o jämt upp på förlossningsbordet, så pluppade han ut. 1920 gram. Albin. Han var jättefin. Såg inte alls sjuk ut. Nu började det riktiga helvetet. Han undersöktes flera ggr varje dag, blodprover, röntgen, ultraljud. Och varje gång de pillade med honom blev han så stressad så att hjärtat nästan stannade. Hos mig och Stefan var han lugn.
Marden Walker syndrom
Ingen sa nånting, det bara konstaterades det ena efter det andra, han har hål i hjärtat, han hans njurar fungerar inte, han har sneda fötter, men det är inte klumpfötter, det är inget fel på hjärnan, bla bla bla. Ja men vad betyder allt det här???? Vad händer nu? Jag tordes inte fråga. Jag ville inte veta. Förrän en kväll när jag var ensam där på avd 10 och hade honom på bröstet under filten. Jag hade studerat honom, hade han inte lite konstiga ögon? Såg han inte lite annorlunda ut?... Jag frågade en av barnmorskorna om hon såg när hon tittade på honom att han var annorlunda? ”Jo, sa hon, det kände jag direkt första gången jag höll honom, att här står något inte rätt till”. Poletten började trilla ner. Min son är sjuk! Riktigt jäkla allvarligt sjuk! Jag åkte hem till Stefan och sa att i morgon får du åka till Albin, jag vill inte dit. Och jag gick en morronpromenad innan frukost, ”jag måste komma iform, jag har inte tid att sitta hos Albin” Tankarna var helt sjuka! Någon slags försvarsmekanism som slog på? Stefan talade vett med mig och redan kvällen efter var jag hos Albin igen och han låg och snosade hos mig. När han var 1½ vecka gammal var vi till Göteborg och pratade med en genetiker, han konstaterade att han led av Marden Walker syndrom. 1/100 000 drabbas per år. Utgången är dödlig. Han rekommenderade oss att ta med honom hem från sjukhuset och få ha honom hos oss i hemmiljö sista tiden. Den 2 maj dog Albin.

Livet efter Albin
Livet därefter var som i ett töcken. Mitt i alltihopa hade vi dessutom en vattenskada i vårt relativt nyinköpta hus, som vi själva fick renovera och kosta på. På något sätt underlättade det att ha fullt upp med att bryta upp golv, jobba, träna, skotta sågspån, ta hand om vår dotter Amina osv. Man hann inte tänka så mycket. Jag kände mig ändå hela tiden ganska stark, jag var aldrig nära att tappa fotfästet. Jag tror att om man har en stark grund att stå på och mår bra i sig själv så klarar man ganska mycket. Tiden gick. Vi fick också missfall på hösten. Jag började arbeta...."

Läs mer på: http://www.coachonline.org/ViewPage.aspx?id=58

Har vart till stan

O fikat m några kolleger! Jättemysigt! O m nya (gamla) korsetten känns det jättebra! Sen gick vi runt hörnet o in i två affärer. Då kände jag hur magen började svullna upp. Under gördeln. Skulle behöva en ännu bredare. Men uppenbarligen gillar inte min mage att jag är uppe riktigt ännu (sittande/stående) alltför länge. Då svullnar jag. Frustrerande för jag mår ju bra o känner mig pigg:(... Jag köpte ett halsband på glitter iaf o två bälten:).

Så mycket bättre!...

Inte sångprogrammet då, utan min gördel som jag äntligen hittade längst in, längst underst i garderoben. Skillnad som natt o dag! Nu känner jag inte när jag blir svullen, för den håller in o ger så mycket bättre stöd. Mycket bättre för ryggen, jag kan stå näsan rak i ryggen hela dagen. Skönt.

Testar Picasa i Macen

Hej hej... Nu har jag lyckats lära mig att högerklicka o dessutom att få hem Picasa i Macen o nu ska jag testa att ladda upp ett collage:)...

Och det gick ju bra, vad kuuul :) (är lite skadad jag vet...)

Detta är ett collage med bilder från vår MC semester 2003. Det var innan vi fick barnen, vi hade vart tillsammans i 9 år redan då! Det var fyra intesiva dagar på hojen. Skottland är jättevackert o jag kan definitivt tänka mig att åka tillbaka! Bilderna är tagna med nån av de första kompakta digitalkamerorna jag hade o jag slås av vilka vackra färger o fin kontrast det är i bilderna! Den översta bilden har jag på en canvastavka i hallen!

Dagens rapport från min korsett...

Orkar inte ladda in bilderna från kameran så bjuder på några från min Mac istället. Är jag inte super hot i min fina korsett??... Jag letar febrilt efter min "riktiga" korsett som jag köpte efter det att jag skadade magmuskeln. Det är en sån bra gördel med kardborreband som man kan dra åt ordentligt, men jag hittar den inte!... Jag tänkte försöka sy in den jag har på mig istället så att den ger lite bättre stöd. Men när Stefan kånkat upp symaskinen så lyckades vi inte hitta påsen med sytråd... SUCK, vad mycket tid man lägger på att leta efter saker egentligen!...

Jag vet inte hur jag ska klara mig utan gördeln sen, det känns verkligen superobehagligt att inte ha den på sig... På morronen är magen helt platt o på em, kvällen när jag vat i farten lite så svullnar magen så jag ser höggravid ut. Ungefär som en överansträngs led som svullna när man belastar den. Men jag är ändå noga med att vila några stunder på dagen osv. Jag läste nånstans att man kan svullna ett helt år efter operationen.

Föressten, nån som vet hur man högerklickar på en Mac med sån platta istället för mus??? Har lyckats göra det av misstag flera ggr men kan inte göra det med vilje... Det betyder att jag inte vet hur jag öppnar bilderna i ett nytt fönster för att göra dom större. Datahacker nån?...

Suddig bild tagen med datorn... Gördeln går hela vägen från långt ner på höften upptill övre deln av bröstkorgen.



Tejpad från höft till höft o över min nya navel.

Hemma vid min Mac...

Gomorron.

Jag kämpar på med min mage... På morronen kan jag stå nästan rak i ryggen, sen krymper jag ihop mer o mer under dagen... Att stå upp är jobbigt.

Jag har inget ont alls i såret, däremot i muskeln de sytt ihop. När jag sitter eller ligger stilla gör det inte ont alls. Men när jag rör mig så känns det ju såklart. Jag kvävde en nys igår o trodde magen skulle spricka. Jäklar vilken smärta!!... Svullnaden har minskat lite, har sett nästan höggravid ut, nu ser jag bara halvgravid ut... Ska visa bilder så fort jag orkar ladda över bilder från kameran.

Ha det gott!

Så dj...a bra...

Hemma...

Efter en lång natt med dålig sömn o mardrömmar o en ännu längre dag så kom jag till slut hem till mina föräldrar.
Äntligen.
Lagom till min sjukhusvistelse så pratades det ju i massa tv program om en tjej som åkte till Polen för att göra en plastikoperation o aldrig vaknade upp, det har ni väl hört?...
Läskigt. Så inatt har jag drömt att jag legat på en säng med endast papper på i en totalt kal sjukhussal utan nånting på väggarna. I Polen.Det var helt tomt när jag vaknade o jag var helt ensam...
Som tur var var jag jui tvärtom på Torsby sjukhus med massa kompentent personal runt mig så jag kände mig lite tryggare...
Men hur jag än låg i sängen gjorde det ont i ryggen o ont i magen. Huvudändan var alldeles för högt upprest o jag låg som en ostkrok... Till slut stod jag inte ut längre utan ringde på sköterskan o bad henne sänka sängen. Då somnade jag om. En timme. Då kom jag på att jag kunde ligga på sidan. Men huvudänden var ju fortfarande upphöjd så jag lade mig i fotänden. O sov två timmar till. Sen fick det bli morronTV.
Idag har de tagit den andra dräneringsslangen o jag har alltså blivit utskriven. Skönt. Jag går som en 90 årig kärring, framåtlutad o skröpplig, men jag är iallafall hemma o blir sakta men säkert piggare.
Trevlig helg! :)

Yummie...

Vilken härlig god sörja jag ska sätta tänderna i idag:)... Ingen aning om vad det är... Pepparkakorna till fikat satte jag i halsen lite o jag kan ju inte hosta så det är med lite småångest jag intar denna måltid... Trevlig kväll...

Att dra en dräneringsslang o få dottern att spy...

Okej, en av slangarna är borta. Skönt. Men det var allt annat än skönt när hon drog bort den. Den ligger diagonalt över magen (i magen) så jag kände hela vägen hur hon drog ut den. Sved som attans. Bläh. O i morron ska de andra tas! Usch.
Igår var Stefan o Amina här. Amina är nästan löjligt känslig mot blod o sånt. Ganska snart blev hon alldeles blek o Stefan frågade om hon var sjuk. Hon sade ingenting utan stod vid spegeln vid tvättfatet en stund. Vi tänkte inget på det utan fortsatte prata. Till slut sa hon "jag vill att ni slutar prata om det" så spydde hon i tvättfatet! Jag reflekterade knappt vad vi pratat om, men det var ju uppenbarligen sjukhusgrejer jag berättat om och så såg hon väl dräneringsslangarna... Stackars gumman, kämpade tappert o sa inget. Jag saknar dom, att va på sjukhuset är verkligen ingen hit. Antar att det är ett bra tecken att jag känner så?

Helt slut...

Efter att helt själv lyckats byta om o sminka mig... Det har vart en lång natt har haft lite ont o har vart vaken mycket. Snart blir jag av med en av dränageslangarna. Den andra får däremorät sitta kvar tills imorron, när de sen tar den får jag åka hem. Skönt!

Min lära gåstol

Fått en försmak på hur det känns att vara gammal o hjälplös... Shit alltså vad svag man är efter en operation... Men jag har lyckats ta mig själv på toa med hjälp av min gåstol... Nu ska jag mumsa i mig torsksoppa, jättegott... NOT. Sjukhusmaten är verkligen under all kritik :(...

Dropp, dränage o kisslang...

Gomorron. Ligger där jag ligger i min sjukhussäng o så länge jag inte rör mig har jag inte ont. Just nu. Jag har två dränage slangar, dropp i armen o kisslang (vad heter det nu igen??...). Jag rullades in för op ca 1345 igår o ca kl 1830 vaknade jag.
Jag vaknade!... O jag mådde inte illa alls.
Snart kommer doktorn o går sin rond o då fasar jag för att jag måste upp efter det... Hur det nu ska gå till??.. Vi hörs:)

Först efter lunch...

Har suttit på en prasslig sjukhussäng sen kl 07 i morse. Trodde att operationen skulle vara klar vid den här tiden. Jag är hungrig som f..n o nervositeten blir ju knappast mindre av all väntan.. Jag är nr 3 tydligen in på opbordet o det blir av först efter lunch. (varför skulle jag in redan kl 07 för??) Jag duschade med hibiscrub i morse o fick en säng. Sen efter ett tag gick jag upp på toa. Då stod det tre sköterskor utanför dörren då jag kom ut. "Hej hej" sa jag. "Du, den där toan är avstängd" fick jag veta, jaha tänkte jag o trodde jag orsakat stopp eller nåt. Nej då hade jag valt fel toa (hur skulle jag veta det, jag tänkte inte på den gula lappen...) Så jag fick gå o duscha m hibiscrub igen, byta kläder o sängkläder. Börja nästan lipa, fan vad liten jag känner mig nu... Efter nån timme fick jag dropp. Så jag har precis dragit runt med droppställningen som en gammal tant. Till toan, rätt denna gången... Jaha, nu är klockan 1150. Vad är efter lunch då?? 1330? Gaaaaah vad jag vill ha detta gjort nu! Nu hörs vi förhoppningsvis inte nåt mer förrän tidigast ikväll. Ha det gott alla...

Jag tror jag ångrar mig...

Shit alltså, känns som jag ska rullas in till bårhuset. Önskar Stefan vore med. Känner mig ensammast i hela världen justnu... Känns lite bättre när jag "pratar" med Er... Snart är det dags.

Descinfektion nr 1 o en extra spruta

Eftersom sjukhuspersonalen glömde ge mig blodförtunnande fick jag ta en extra tur till sjukhuset... Tjong, en spruta i benet så var det klart.
Nu har jag descinfekterat mig första gången. Nr 2 blir på sjukhuset i morron bitti...
Tror ni jag kommer sova nåt inatt??...

Inskrivning...

...okej nu är jag på plats. Shit börjar bli riktigt nervös. Nästan lite dödsångest faktiskt. Nu ska vi ta massa prover o sen ska jag övertala dom att jag ska sova hos mamma o pappa inatt o komma in i morron bitti.

Känns som jag ska in o föda barn...

Bild från 2008 med Melker i magen...

Operationen närmar sig. Klockan 14.00 i morron em ska ja skrivas in på Torsby sjukhus.
Jag vet inte riktigt vad jag ska förvänta mig.
Hur ont det kommer att göra?
Hur jag kommer att må när jag vaknar?
Tänk om jag inte vaknar alls...
För de allra flesta är det värsta med att föda barn rädslan att tappa kontrollen. Precis så känns det nu.
Melvin är förlöst med ett planerat kejsarsnitt. Men då var jag åtminstone VAKEN och enligt vad folk säger är denna operationen snäppet "värre" än kejsarsnittet. Shit vad ja önskar att det vore gjort nu...
Tänk på mig på tisdag morron när jag ligger nedsövd på operationsbordet. Eller rättare sagt, tänk på mig på tisdag eftermiddag när jag har vaknat...

Min nya Mac...

Har äntligen investerat i en ny dator! Min gamla PC har verkligen gjort sitt. Batteriet är dött o strömsladden glapp. Den låser sig konstant o är fruktansvärt seg.
NU har jag köpt en Mac!!:) Riktigt kul! Jag har alla bilder sparade på en extern hårddisk men nu lägger jag över allt i den nya datorn åxå, så de finns lätt tillgängliga med iPhoto programmet. 17 000 bilder sedan 2003... Ska bli så kuuul

Vår Alize...

Härliga höst...

Alla helgons dag.

Idag tänder vi ljus för att hedra våra döda. Vi har tänt ett ljus för vår lille son Albin, Aminas lillebror som bara blev tre veckor gammal då han föddes med Marden walker syndrom. Vi tänder åxå ett för barnens farfar, Börje som hastigt avled 9 månader efter Albin och gammelfarmor Astrid som avled kort därefter. Vi hade alltså tre dödsfall på kort tid i familjen.
Jag har ikväll också tänt två st ljus för min morfar o farfar. Så ikväll sitter jag och Melvin och myser tillsammans med tända ljus och är glada över att vi har varandra! Storasyster är hos farmor och lillebror sover och pappa jobbar natt:(..

Fitnessbesök...

Idag har jag haft besök av Rebecca o Sara som ska tävla för migpå Luciapokalen i Gbg i december. En sista avcheckning av formen där vi gjort fettmätning och stämt av. De ligger bra med formmässigt, det är 6 veckor kvar till tävlingen i morron, så än finns det tid att tajta till formen lite:)



Fotona i salen blev mörka, gula o asdåliga så därför har gjort dem nästan svartvita...

Ny blogg och snart ny dator...

pimpade bloggen lite o nu med bara liiite rosa :)...
Idag har jag o Stefan vart o kollat på Mac Store. Stefan har beställt en Mac book air o jag funderar på om jag ska beställa en Mac book pro stationär eller bärbar o kan inte bestämma mig... Min gamla PC har gjort sitt för länge sen... Den tar en kvart på sig att starta. Ibland får man inte gång internet över huvudtaget. Batteriet dog efter mindre än ett halvår, strömsladden blev glapp o är utbytt mot en dålig kopia som är ännu mera glapp och så fort sladden glappar stänger den av sig eftersom batteriet är dött. Den låser sig konstant o sen jag fick min iPhone har jag knappt använt den... Jag investerade ju i en dyr kamera för ett tag sen o eftersom datorn är så dryg så fotar jag inte lika mycket längre... jag orkar helt enkelt inte dra över bilderna till datorn... Mac är ju världens bästa datorer om man pysslar med foto så det ska definitivt bli en. Den stationära skärmen är högupplöst och återger bilderna helt fantastiskt. MEN... den är ju stationär... Fast vi kan ju alltid använda Stefans lilla då... Hmmm kan inte bstämma mig ju...
Råd??...

Jättegod!

Är denna yoghurt! Blanda med lättkvarg eller lättkesella så blir det ett proteinrikt mellanmål dessutom:)
Två för 24 kr just nu på Ica!!

Förkylningsångest...

Jag ska göra min magoperation nästa tisdag. Om jag är förkyld då kommer inte operationen att göras. Jag har ångest för att operationen inte kommer kunna göras efter alla om o men o efter mina två år av väntan...
Alla runtomkring mig är ju sjuka. Melker har haft feber, tre arbetskamrater är sjuka o jag jobbar på SATS där jag har massor av människor runt omkring mig... Hmmm tror jag ska bege mig till stan o införskaffa handsprit, echinacea o vitlökskapslar...
Igår träffade jag läkaren en sista gång inför operationen o hon gick igenom steg för steg hur den kommer att göras. Shit jag börjar bli nervös. De lossar alla hudlagren från blygdbenet upp till revbensbågen, syr ihop magmusklerna som brustit isär och de syr då i två lager så att det ska hålla, sträcker ut skinnet, gör en ny navel och syr ihop alltihopa tillbaka.
Det är en stor operation och jag kommer ha mycket ont efteråt. Jag får (o kan) inte stå upprätt på närmare en vecka. Sen har man riktigt ont i ett par veckor efter det. Jag blir sjukskriven i fyra veckor. Och ska vänta med träningen i fem veckor. Sen har jag själv en smart plan på hur jag ska träna upp magmusklerna successivt tillbaka. Till en början lätt hantelträning för överkroppen sittandes på boll för att försiktigt börja använda core. Aktivera transversus genom att hålla in naveln mot ryggraden i alla övningar. Sedan försiktigt börja göra rena coreövningar, sedan stega upp försiktigt successivt med fria vikter som kräver mer coreträning än maskiner, mer bålstabilitetsträning i redcord o med boll och sedan försiktigt börja med korta crunches. Det viktigaste av allt är att successivt öka vikterna tillbaka, lyssna på kroppen o att såklart stärka upp inifrån o ut.
Wish me luck...

Rösta på Sara!!

Jag hjälper duktiga Sara i form till hennes tävlingsdebut i Body Fitness. Hon är en av fem utvalda finalister till Bodys omslagstävling. Gå in på länken och lägg din röst på Sara! Hon är världens skönaste tjej som är en sån bra förebild för unga tjejer! Hon är helskön och står med båda fötterna på jorden, är totalt emot doping och droger (hon grämer sig över att hon dricker Pepsi Max under dieten...) och har en härlig distans till sig själv och träningen:)... Hon är en naturlig skönhet i mina ögon!!