Att coacha...

Stark egen vilja:)...

Jag har gått från personlig tränare där man jobbar med en person i taget till att nu har fått en anställning som platschef. Nu ska jag coacha ett helt gäng underbara människor att dra åt samma håll. Det är helt nytt för mig och jag går just nu en otroligt bra coachnings kurs.
Coachning kan man använda sig av både privat i livet och på jobbet. Ffa måste man först kunna coacha sig själv innan man kan coacha nån annan.
Efter kursen idag fick jag testa på lite coachning i praktiken som faktiskt lyckades:)...
Vi har en 5 år gammal son som för 2 år sen brände sig på vaden då han skulle köra en liten 50 cc cross. Efter det har det vart tvärkört att få upp honom tillbaka på crossen. Jag har provat att coacha (det lilla jag visste om coachning), jag har provat att motivera, övertala, muta... ALLT. Men han har vägrat. Tvärstopp. Nu hade det gått så långt att vi har sagt TV spels förbud tills han provar. Dels pga att han gjorde inget annat än att spela TV spel, vi ville få honom att göra nåt annat, dels för att vi vill lära honom att inte ge upp vid motgångar o att det ska stärka honom så han känner att han KAN. Detta funkade ju inte heller "när jag är 8 är jag ändå för stor för art köra"... Han skulle alltså vänta ut oss. Inte så mycket till straff va?... Snacka om stönig...
Idag ställde jag igen mer uttänkta frågor, vilket coacningen bygger på, visualiserade målet (att han körde jättebra, hur bra det gick och hur han sen efteråt fick spela tv spel)
Och IDAG körde han!!!
Det är för Melvin ett STORT genombrott:)