i Torsby...

...känner alla alla. Ibland är det tur.
Idag skulle jag o träna på atletklubben i Torsby o Amina o Melvin skulle med. Och innan skulle jag förbi Konsum o köpa yoghurt o lite mjölk. Barnen skulle stanna i bilen, men såklart lyckades Amina tjata sig till att ändå få bli med efter jag gått några steg. Så låser hon bilen med nycklarna o stänger igen dörren... med nycklarna kvar i bilen... Där står vi, reservnycklarna är i Karlstad, 10 mil bort, mobilen är inlåst i bilen o vi tar oss ingenstans. Lösningen blev att gå in på Torsbyjouren o låna telefonen (gratis såklart här i byn är man hygglig...) o ringer efter kära pappa som hämtade oss med stora husbilen, med i husbussen var åxå min kära farmor, typ 100 år gammal som tycker hon fick uppleva sitt livs äventyr haha... Eftersom pappa är mekaniker så köper han inte bilar som går bra att köra utan han köper sig bilar för att han ska ha nåt att meka med. Så Pontiacen står såklart i garaget och Mercedesen står utan skärmar hemma på gården. Jag hade ju bestämt mig för att träna så jag drar iväg med stora husbilen på smala krokiga vägen in till byn o nerför branta, smala grusvägen ner till gymet där jag sen skulle lyckas vända o ta mig uppför branta backen tillbaka, men det fick bli ett senare problem. Dessutom var ju koden till dörren i mobilen som var inlåst i bilen men jag tänkte inte heller låta det hindra mig. Det lyckades komma en tjej samtidigt som mig så jag lade benen på ryggen o sprang i kapp henne o smet in innan dörren hann gå igen. sagt o gjort! Väl på gymet blev det lite benträning, kvavt som fasen o skitmkt folk??... Nog tur att inte barnen blev med. För de fick vara hemma, var alldeles för arg på Amina som lyckades låsa in nycklarna för att låta dom få följa med igen... (jag vet - inte alltid så lätt att vara en pedagogisk och korrekt mamma...) Jag lyckades backa o vända husbilen o sladdade hela vägen uppför backen men tog mig iallafall upp o hem tillbaka. Väl hemma hos päronen hade pappa ringt en bekant som skulle fixa upp bilen...(lät inget bra, han är inte krimeinell såklart, han jobbar som vad-det-nu-var som-kan-få-upp-låsta-bildörrar-på-jobbet :)...)
Vad jag än strulat till i livet så har pappa räddat mig med antingen sin egna händighet eller med hjälp från nån han känner... Bra att ha lite såna kontakter! :)...

Mina kära päron framför pappas ögonsten, som alltså står i garaget igen... :)